Diskussionen om bandyns disciplinnämnd har blossat upp igen. Tre aktuella situationer visar hur händelser kan bedömas och behandlas på helt olika sätt – från avstängning utan skada till fall där en spelare tvingas till operation utan att ärendet ens når DN:s bord.
Det är svårt att inte tala om en bedömningstombola.
Fall 1: Avstängning trots att ingen skada uppstår
I det första fallet, som gäller Edsbyns Vadim Arkhipkine, utdöms två matchers avstängning. Motiveringen är att en “betydande skaderisk föreligger”. Detta trots att:
- ingen skada uppstår
- bildmaterialet inte entydigt visar träff mot huvud eller ansikte
- referensgruppen själva konstaterar att träffen inte går att fastställa
Här räcker alltså risken – inte utfallet – för att bestraffa spelaren. >>
Fall 2: Blindside-träff, huvudrotation och tydlig skaderisk – men ingen avstängning
Det andra fallet rör Bollnäs Erik Pettersson och är betydligt mer allvarligt ur ett säkerhetsperspektiv.
Pettersson träffar Edsbyns Jonas Söder från blindside, rakt mot axeln. Träffen gör att Söder faller okontrollerat och en tydlig huvudrotation uppstår – ett av de mest välkända riskmomenten för hjärnskakning.
Viktiga omständigheter:
- Pettersson kommer från blindside
- träffen orsakar kraftig huvudrörelse
- Söder faller och är helt oskyddad i momentet
- Pettersson har ingen klubbriktning mot bollen i själva kontakten
- bollen kan spelas först efter att Söder fallit
På isen bedöms situationen som “förknippad med skaderisk” och ger 10 minuter. Men DN landar i motsatsen: ingen avstängning.
Detta trots att:
- skaderisken är uppenbar
- huvudrotation är ett av de mest riskfyllda momenten i idrottsmedicin
- spelaren som träffas tvingas utgå
Här räcker alltså inte ens en tydlig huvudrisk och skadad spelare för att DN ska se betydande skaderisk. >>
Fall 3: Klubba träffar Wikblad – operation och lång frånvaro, men ärendet tas inte upp
Det tredje fallet är det mest svårbegripliga.
Här är det Simon Blomqvist som i en situation träffar Oscar Wikblad med klubban. Träffen är så allvarlig att Wikblad:
- skadas direkt
- tvingas till operation
- får en lång konvalescens
Trots detta når ärendet inte ens disciplinnämndens bord.
Det är ett beslut som väcker frågor om ansvar, regelverk och konsekvens. Att en långtidsskada efter farligt spel med klubba inte ens prövas är ett frågetecken som inte går att bortförklara. Om inte detta kvalificerar för DN:s granskning – vad gör då det?
Tre fall – tre helt olika linjer
| Fall | Händelse | Skada | Bedömning | Avstängning |
|---|---|---|---|---|
| 1. Arkhipkine | Klubba uppåt, oklar träff | Nej | Betydande skaderisk | Ja (2 matcher) |
| 2. Pettersson | Blindside-träff → huvudrotation | Ja, spelare utgår | Ej betydande skaderisk | Nej |
| 3. Blomqvist/Wikblad | Klubba träffar huvud/överdel | Ja, operation | Ej upptaget | Nej |
Tre fall. Tre liknande situationer. Tre helt olika bedömningar.
Slutsats: Ett system som tappat sin linje
När risk utan skada leder till avstängning, men skador med tydlig huvudrisk inte gör det – och när en klubba som orsakar operation inte ens leder till en prövning – då är det svårt att hävda att disciplinsystemet fungerar som det ska.
Bandyn behöver inte fler tombolor. Den behöver konsekvens, transparens och en tydlig linje.
Just nu är det svårt att se någon.